Ett par veckor på Rhodos

Ursäkta om det varit lite tyst. Familjen har varit två veckor på Rhodos och vilat upp oss i 40-44:graders solsken. Det känns därför helt ok att komma hem till följande väder. Andra bilder kommer att följa. Märkliga och kul bilder. Men vi börjar med regn, precis som våra första dagar hemma.


Saganaki

Jag vet att jag proklamerat fiskens sommar 2012. Men jag måste även tipsa världen om saganaki.
Sjukt god grekisk ost som serveras stekt, med citron och persilja.

Testa.

Det är ju dessutom ett bra sätt att stötta den grekiska ekonomin.
Tusen gånger bättre än att strö papperspengar över en grovt misskött ekonomi.


broccoli parmesan fritters | smitten kitchen

broccoli parmesan fritters | smitten kitchen.

And by jove – Smitten Kitchen has done it again! I want one of these!

Så smarrigt att jag nog måste lägga till mat och dryck som kategorier på bloggen…

via broccoli parmesan fritters | smitten kitchen.


Greetings.

För ett par år sedan började jag avsluta mina brev och e-mails med ”Allt gott,”

Det blev riktigt bra, men nu varvar jag det med annat eftersom många andra också avslutar på samma sätt. Det var inte jag som satte igång trenden, men nu är den rätt etablerad. ”Salve” och ”Hilsen” var bubblare ett tag, men blev aldrig mainstream.

Whatever. Jag testade en ny grej när jag var i London ett par dagar denna vecka. Varje kontakt jag hade med en främmande människa inledde jag med ”Greetings”, och en liten diskret nickning på sniskan (som en artig bugning, fast bara lite, och med bibehållen ögonkontakt hela tiden).

En lustig konsekvens blev att jag efter en sådan lugn och fokuserad hälsning inte kunde följa upp det med bara pladder. Allt blev istället lite extra elegant.

Killen på Heathrow som sålde biljetter till Heathrow Express: ”Would you like a ticket to London?”.
Jag: ”Greetings.” *sned nick* ”Yes, please. I believe I would.”

Konduktören på tåget: ”Ticket, please.”
Jag: ”Greetings.” *sned nick* ”A ticket you shall have.”

På Hilton Paddington. Jag: ”Greetings.” *sned nick* ”I believe I have a reservation. Stahl. Patrick Stahl.”

På Hilton Paddingtons executive lounge kl. 22. Jag: ”Greetings.” *sned nick* ”Is it possible to get some tea at this late hour?”

Taxichauffören: ”Hello there!”
Jag: ”Greetings.” *sned nick* ”Could you take me to Mayfair, old chap?”

Det som är sjukt intressant är hur en hälsningsfras faktiskt påverkar det som kommer efteråt. Jag har aldrig sagt ”old chap” till en främmande människa förut. Men något med den där hälsningen sätter tonen för överdriven artighet/underfundighet/överklass. Och det påverkade mängder av småinteraktioner på ett väldigt positivt sätt. Jag blev åtminstone väldigt väl bemött.

Undrar hur det hade blivit om jag inlett alla hälsningar med. ”Yo, yo! What up, dawg?”


Konsultpappan proklamerar sommaren 2012

Det här med att jag gillar att högtidligt proklamera saker har en riktigt lång och rätt lustig historia, så jag orkar inte berätta den.

Jag brukar normalt bara internproklamera. Det betyder att jag harklar mig i köket och på ett märkvärdigt sätt ger lite bakgrund och sedan högtidligt proklamerar sommaren att vara det ena eller det andra. Det är bara min fru Celia som brukar vara andäktig åhörare när jag proklamerar, och egentligen överdriver jag nog om hennes intresse når upp till ”andäktig”. Snarare vagt ointresserad. Men proklamationer skall göras med pompa och ståt.

Hursomhelst. Förra året var det Kroppens Sommar 2011, innan dess Hjärtats Sommar 2010. Innan dess – mitt minne sviker mig.

Detta året… *harkling*

Denna sommar, i nådens år 2012….

Jag proklamerar härmed sommaren 2012 till ”Fiskens sommar”. Vi kommer att grilla massor av fisk. Jag kommer att köpa en fiskposter och lära ungarna olika arter.

 

Jag ville mest att ni skulle veta det.

Fisk på’re, kompis.


Studentajävlar – men grattis DÅ!

Först och främst – grattis till alla studenter!

När JAG tog studenten sjöng vi minsann hela studentsången halvskränigt över staden Lund. ”SJUUUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DAAR….” osv.

För 10-15 år sedan märkte jag att det nästan uteslutande bara sjöngs ”FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN” x 3 + ”FY FAN VAD VI ÄR BRA!”

Fem år efter det? Nerkortat till ”FY FAAAAAAAN VAD VI ÄR BRA!!!!”

Lyssna på vad studenterna sjunger i dessa dagar.
Just det. Inget. De har hockeymatchtutor och visselpipor de blåser hysteriskt i. Sporadiskt inflikade primalskrik av grabbarna ”BOOUUAAAAH!” signalerar någon form av riktad urladdning.

wtf?
Men hallå – farfar är inte gnällig. Man kan dessutom ha kul även som 42:årig trebarnsfar. Faktiskt. Jag kan hyra ett större lastbilsflak än era snåljåpar till föräldrar. Och där kan jag sitta med mina jämnåriga polare och lyssna på någon DJ som spelar tradjazz skitmycket högre än er dunka dunka eftersom vi kallar det ett ”företagsevent” och därför kan dra av kostnaden för överjordiskt feta högtalare som spelar skiten ur era skräniga budgetflakjamohögtalare.

Vi kanske kör upp ett par rediga chesterfieldsoffgrupper, en tjock jävla antik matta och gröna glas- och mässingsläslampor och sitter där och lyssnar på vår inhyrda tradjazzDJ född 1931 som vevar med armarna när han slänger på coola licks av Stan Getz samtidigt som någon kanske serverar oss löjromstoast i sittgrupperna där uppe på flaket – i vår monsterstora Scanialastbil med dubbelsläp där vi har rena BERG av läsvärda böcker. Ja jävlar.

Men oavsett hur mycket bättre det än var när farfar konsultpappan firade sin student back in -88, grattis – era otacksamma slynglar. Ha en härlig studenthögtid.

En liten virre på det?


Strange Brain in Formaldehyde

Experimenting by the booze box.

It’s like sometimes you experiment and end up with the most delightful cocktails that will impress the shit out of your friends.

Other times you just stand there, with a weird puked up brain in a vodka tonic slush. With ice.
I think I’ll go for a damn folköl instead.

Image


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.