Självförtroende is the shit.

Lillkillen, 5 år, tatuerar mig rätt mycket nuförtiden. Vi har fått sätta en gräns på en tatuering av pappa per vecka, så tuschpennornas bläck hinner tvättas bort av morgonduscharna.

I vanliga fall brukar det bli en axel här och en axel där, men ikväll förklarade han hur han ville göra en större tatuering över min rygg. Eftersom jag brukar följa hans intressen lite längre än vanliga pappor (när han som treåring förklarade att han skulle bli ”en sån som jobbar med smör” ordnade jag snabbt en smörprovning här hemma) lät jag honom hållas.

Inför dagens viktiga möte – under min kostym, väst och skjorta – har jag därför en tatuering med ormar och drakar och fyra racerbilar och ”en helikopter på axeln” som sträcker sig över hela ryggen och båda axlarna.

Hoppas det blir svalt, så jag inte måste kavla upp ärmarna…

Hursomhelst – jag häpnas ofta över lillkillens enorma självförtroende kring olika saker. Han är så van vid att dagiskompisarna flockas kring honom när han skall rita dinosaurier eller annat på förskolan, så han har en självbild som…. helt i ärlighetens namn… kanske är lite överdriven.

Jag visade följande snygga drakteckning av Simon på kontoret. Lillkillen är superintresserad av Simon just nu eftersom denne även är tatuerare.

Han tittade länge under tystnad på Simons teckning.

Sen log han lite snett mot mig och sa, med sin mest mästrande lilla röst: ”Nä, pappa. Jag kan rita MYCKET bättre än så.”

Fem bast. Självförtroende is the shit.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: